Livet som mamma!

Fredagen den 10/9-2010

Tråkiga nyheter, väldigt tråkiga.
Det jag skulle ha berättat om ca 8 veckor för er blir nu inte av.
Åkte in akut med buksmärtor och blödningar, var med en vän på stan inne i Göteborg.
Jag skulle hem men kom inte så långt.
Jag kallsvettades och skakade och mådde sjukt illa,grät och kved mig om vartannat.
Tack vännen för att du fanns där för mig. Du anar inte hur tacksam jag är för detta.
Vet faktiskt inte vad jag skulle gjort om du inte vart med.
Kände inte för att åka plingplångtaxi(ambulans) men så blev det ändå tillslut för min smärta var så sjukt skrämmande.
Fick vika mig dubbel för att inte skrika rakt ut, folk glodde redan tillräckligt vilket faktiskt kan vara grymt störande då det har hänt en

något.
Klart att folk är nyfikna på vad som händer/hänt men det tänker iaf jag på när jag är ute och det har hänt något för jag vet hur det känns

när folk står och glor på en då man själv tycker att man är pinsam där man ligger/sitter och mår skit.
Hur som helst, för er som inte förstod vad allt detta handlade om så är det så att jag fått missfall, tror vi, ligger inne för obsevation då dom

hittat en ”boll” utanför min livmoder som dom befarar är ett utanförhavandeskap eller en systa(ofarlig) + att jag tydligen haft

urinvägsinfektion i flera månader utan att veta om det, käns lagon kul när dom spände ögonen i mig och sa ”du vet att du har en kraftig

urinvägsinfektion också va?” jag bara öh? okej, kan man ha det utan att känna av det?, tydligen så kan man det.
Tydligen vanligt när man gravid.
Då återstår bara frågan om jag kan bli gravid sen efter att jag blivit återställd nu när jag haft urinvägsinfektion så länge som minst 4-6

månader, hjälp!
Det hoppas jag att jag kan, känner mig så dum och så skyldig just nu.
Min urinvägsinfektion är säkert orsaken till mina 2 senaste missfall och då har jag alltså dödat 2 liv utan att veta om det, eller så klandrar

jag bara mig själv….. som vanligt.
Klart man gör?
Javisst mitt kiss luktade illa men det har det gjort då jag druckit dåligt då jag inte haft urinvägsinfektion också så hur ska man veta?
Så varför spänna ögonen i mig när dom står och säger att man kan ha urinvägsinfektion utan att veta om det, då är det ju inte mitt fel att

jag inte har känt av det?
Nu går jag iaf på en antibiotikakur.
Nu ska jag skita i ”skaffa syskon biten” och koncentrera mig på att bli frisk och helt återstålld.
Ska även sjukskriva mig i en vecka från jobbet och bara vara hemma och ta det lugnt och kurera mig.
Jag har sådana underbara vänner som sitter och sms:ar mig och frågar hur jag mår och pratar med mig om både det ena och det andra,

vilket är väldigt skönt just nu eftersom jag har en hel del att få ur mig och acceptera  och bearbeta.
Det kommer att ta ett tag men det får ta den tid det tar.
Jag får se det lite positivt, jag har ju väntabarn och födabarnbiten kvar lite längre.
Det är ju bra eftersom Fredrik bara vill ha 2 så har jag lite att se fram emot än om vi skulle ta det nu.
Min vän tittade in hos mig igår, tack.
Så dötråkigt att sitta här helt ensam, ingen tv finns.
Älsklingen och sonen tittade också förbi en snabb veva, det var då han hade med sig min dator.
Sambon och sonen åkte hem runt 19 tiden och vännen vid ca 19:30.
Det sällskapet var oväntat bra haha.
Trevligt att se er uppe i full diskution och skratt istället för irritation och bråk hehe.
21:00: tog en ny antibiotikatablett som dom kom med vid ca halv 9.
Försökte få igång internet här men det gick ju inte.
Dåligt tycker jag.
Detta skriver jag i ett skrivprogram på datorn och för över på bloggen sen så nu vet ni det när ni läser.
Har tänkt att skriva lite om vad som händer lite då och då.
21:15: tar på mig sjukhuskläder och gråter en skvätt, tror det kom ifatt mig nu med allt som hänt under dagen.
Jag har nog inte riktigt tagit in det som hänt och tagit det på allvar men nu kom det.
Aja ombytt för att sova men ska inte sova än, ska läsa lite och sms:a med min vän.

Lördagen den 11/9-2010

08:00: Ett härligt uppvaknaden av en sköterska som kom in och sa att hon skulle ta blodprov. Okej tänkte jag, nålrädd som jag är. Har ju

kanyl så hon behöver inte sticka mig fler gånger.
Jodå det skulle hon, jag frågade henne om hon behövde sticka mig fler gånger när jag har redan har en kanyl och fick som svar att det var

hon tvungen att göra för hon kunde inte ta provet ur kanylen.
Vad är det då för mening med en kanyl?

08:15: Nu ska jag försöka gå på toa, gör nog förbannat ont att pissa.
Nu när graviditeten är borta så känner jag av urinvägarna, det sticker och bränner i hela magen.
Hur kunde man missa det?

09:30
2 unga skötersker var inne och kollade min binda för att få en uppfattning om hur mycket jag blöder sen lämnade dom en pencelintablett

som jag ska ta nu. (tar)
Dom håller på att kolla mina prover nu men än kan det ju ta flera timmar, jag vill bara hem.
Tycker inte om sjukhus.
Har knapt sovit något i natt, vaknade en gång i timmen och undrade vart jag var och när jag kom på det så började jag storgråta.
Jobbigt att sitta här ensam när man känner som jag gör just nu.
Man har en tendens att trycka ned sig själv när sådana här saker händer.
Jag känner att det är jag som dödat vårt barn pga att jag inte varit uppmärksam.
Hade jag redan vid förra missfallet kollat upp mig så allt var okej så hade vi upptäckt urinvägsinfektionen redan då och bara där hade jag

haft den i ca 3 månader mindre.
Det är skrämmande att jag haft urinvägsinfektion så länge.
Hoppas bara på att jag kan bli gravid sen igen så jag inte har förstört mig totalt.
Varför händer alltid sånna här saker mig?
Jag får sådan här käftsmällar dagligen och har fått sen jag föddes typ, alltid haft otur.
Fick inte äta nu heller och jag är vrålhungrig.
Beroende på provsvaren så får vi se om det blir mat eller dropp och jag hoppas jag får veta det snart för jag är skithungrig.
Fick äta lite igår men det var väl för att jag sa att jag var hungrig och det tog dom som ett bra tecken på att man var okej plus att

provsvaren nog var kvar på samma HCG nivå (ett ämne i kroppen under graviditet) vilket nog inte skulle innebära en operation igår så då

beslutade dom sig för att jag fick lite kaffe och 2 mackor.
Jag hoppas att mitt HCG är på väg nedåt för då är det ett missfall som varit och inte ett utanförhavandeskap och då får jag äta och även åka

hem idag och jag vill verkligen hem.
Sambon och sonen ska titta in idag men jag tror inte dom får komma förrän besökstiden börjar vid 14:00-19:00.
Saknar dom så, och jag saknar min vän också, massor.
Är så glad att du finns du har gett mig så mycket stöd och tröst i det här även om du inte har med saken att göra.
Nu har jag det rätt lyxigt ändå iof, har ingen son som ska tas om hand utan bara tänka på mig själv.
Jag kan bara ligga här och slappa,slippa gå runt och städa och fixa mat mm och bli irriterad på min binda.
Hatar bindor men kan ju inte använda Ob just nu, allt som heter foster måste ju ut och det tar inte en Ob upp.
Antar att jag får njuta av lugnet före stormen haha
Får nog inte vara ifred och bara ligga i soffan hemma och se på tv men det skulle vara jävligt skönt att bara få läka ifred och ta det lugnt.
Jag ska unna mig en stor chokladkaka när jag kommer ut här ifrån, choklad och kaffe.

10:00: var jag på gynundersökning och den här gången hittade dom inget förutom en tom livmoder och svullna slemhinnor.
Ingen ”boll” som dom hittade utanför livmodern i går så det käns ju skönt.
Än så länge så är det 90% säkert att det var ett missfall och inte utanförhavandeskap.
Dom ska ringa mig idag om dom hittar något i mina prover.

13:18 Nu är jag iaf hemma och det är så skönt. Tagit mig lite kaffe och köpt massa godis, internet och sonen sover, bara lugn och ro.

Igår den 2:a Sept fick jag plus på testet. Nu hoppas jag att det stannar kvar denna gång. Orkar inte fler missfall.Det är riktigt psykiskt påfrestande att hela tiden gå och vänta för att se om mensen kommer eller inte och dessa dagar känns oändligt långa vill jag lova. Sen blir man så jävla besviken när man får skiten då man trott att man var gravid. Men nu är jag iaf det. Är i vecka 3 enligt testet så nu är det bara upp på fötter igen och hoppas på det bästa. Man kan ju inte få missfall varje gång!  Hade även glömt av denna bloggen men det är skönt att kunna skriva av sig lite på en sida som inte så många som känner mig vet om eftersom jag inte vill säga något om min graviditet än. Vill vänta ca 9 veckor till innan jag ropar ut det. Men det blir nog inte att jag lägger ned denna blogg, har som sagt bara glömt av den, men en vän till mig påminde mig om den. Fast jag trodde dock att det var en annan sida som h*n menade så jag sa att den var nedlagd. Kommer fortsätta skriva här om min graviditet med barn nr 2

Ja, idag blev det konstaterat att min livmoder var tom. Allt hade kommit ut. Allt jag såg på skärmen var en lite aning förstorad livmoder som är på väg tillbaka. Antar att det är dom smärtorna som jag känner som växtvärk/mensvärk men i själva verket är sammandragningar för att kroppen är på väg att ställa om sig efter en graviditet precis som efter förlossningen. Det var inga roliga nyheter men det är tyvärr sånt här man får ta ibland. Är såklart ledsen men samtidigt så är jag lättad. Alla mina frågetecken är borta och jag kan nu koncentrera mig på att bli ”frisk” sen får vi helt enkelt försöka igen. För mig är det ju lätt att gå vidare men för en annan som kanske har svårt för att bli gravid och äntligen blir gravid efter flera års arbete och tårar/besvikelser och sedan råkar ut för missfall kan det bli bra mycket jobbigare för så jag ska inte klaga. Jag kan fortfarande bli gravid. Men en förlust är alltid en förlust. Det var ju ändå ett litet liv. Men det räckte inte hela vägen ut!

Jag är gravid, fast med en tom fostersäck, känns oacceptabelt känner mig så ledsen och deppad. För er som inte vet vad en ofostrig graviditet är så är det  en ”olycka” i utvecklingen. När ett ägg befruktas av en spermie, börjar celldelningen. En del celler bildar embryot och andra bildar moderkaka och fosterhinnor.

Ibland utvecklas inte cellerna som skulle blivit till fostret (ofta för att ett misstag skedde under befruktningen, eller att det finns för få eller för många kromosomer), medan cellerna som ska bli moderkaka och fosterhinnor fortsätter utvecklas. Och slutar slutligen med ett missfall

Vet inte vad som gör mest ont just nu. Ögonen efter alla tårar? magsmärtna? eller själen/hjärtat   Kroppen är ett mysterium och en finurlig sak men ibland hatar jag den ta me fan. Därför ska jag bränna den när jag dör!

Ja, då har man fått blödningar. Dom är dock mycket små och bruna ist för röda. Vet inte vad man ska tro på när man läser runt på olika sidor. Vissa sidor säger att det är en början på missfall och andra sidor beskriver dessa blödningar som normala i början på en gravidiet, Vissa blöder varje månad fast dom är gravida. Känner mig just nu bara sorgsen och förvirrad. Vet inte hur många det är som upptäckt min blogg än men om du som nu sitter och läser detta och vet något om sånt här kan väl slänga iväg en kommentar till mig? Jag hoppas att detta lugnar sig. Har sett fram emot det så att bli gravid igen. Vill inte att det ska sluta i tragedi men man kan väl inte göra annat än att vänta och låta livet ha sin gång. Är det fel på fostret så ska det ju inte stanna kvar. Man får väl se det positiva i det hela även om det är svårt.

Har börjat tänka på om jag kanske är på väg att få missfall. Eller har jag bara blivit nojig?  Har grymt ont i magen stundtals och med det så växer den varje gång och byxorna jag kunde ha för 2 timmar sedan sitter plötsligt jättetajt.. Växer fort alltså. Men det kanske är så med andra barnet. Jag kan bara inte minnas att jag hade såhär ont när jag väntade min son. Får väl försöka få in ett tidigt UL nu när jag ska till BVC den 5 juli. Vill veta att allt är okej med den lille! Vågar inte hoppas på något ifall det skulle bli skit och pannkaka av allting, skulle bli så ledsen då.

Ringde BVC idag och bokade tid. Ska dit den 5 Aug kl 8:30! Ska bli spännande. Ska även köpa ett till test innan dess och testa en gång till bara för att jag kanske ska fatta att jag faktiskt är gravid haha. När jag ringde MVC idag så fick jag veta att jag skulle gå in på en sida och skriva ut lite papper som jag skulle fylla i och ta med på besöket den 5:e. Det var frågor som väckte minnen. Tråkiga minnen som tex att fylla i år och månad om man gjort aborter. 2 av dom 3 fälten skrevs i men det är som det är och det var det även då. Ville ha en far till mina barn. Var så inställd på att mina barn inte ska få samma uppväxt som jag haft. Ville ha en närvarande pappa och det vill jag att mina barn ska få. Där jag är nu i livet är helt perfekt. Det kan inte bli mer rätt än såhär. Jag är så glad över allt jag har, jag är lyckligt lottad. Jag älskar min fästman och jag älskar vår son och även vårt kommande barn

Tragiskt hur faktiskt vissa föräldrar kan låta sina små barn springa runt på stranden/lekplatser utan mössa på huvudet när det är gassande sol ute. Vad tänker ni med? Allra helst på dom där små som har fontanellen kvar, ingen tanke på att UV-strålarna sticker in i fontanellen och kan orsaka stora skador?  Ett exempel på en mamma jag såg på stranden, hon satt och läste tidningen och bredvid henne låg hennes 4-6 månaders och sov på en filt utan kläder och mössa. Där låg hon ett bra tag. Tror inte den ungen mådde så bra sen. Kom mig faktiskt inte för att gå fram och klaga, vill inte vara som dom jag hatar. Ogillar själv när folk kommer fram och säger saker om hur jag ska ta hand om mitt barn. Nu är det väl dock lite skillnad på saker. Mössa är ett måste. Hög solskyddsfaktor och t-tröja på era barn SNÄLLA!!!

Vaknade av en varm hand på min mage, en kärleksfull hand från sambon som visar sin glädje över att jag är gravid. En lättnad från honom.För oss har det inte varit så enkelt att jag kommer och säger att nu älskling så har jag ägglossning och så älskar vi. Han klarar inte av att ha sex på beställning. Jag har en ovanlig och konstig kille men gud vad jag älskar honom. Det är sådana killar som visar sina kvinnor respekt och äkta kärlek. En kärlek som inte bara byggs på sex. Men nu är vi i varje fall gravida med vårt 2:a barn. Jag är nu i vecka 4+4, alltså 4 veckor och 4 dagar vilket betyder inne på 5:e veckan. jag går runt på rosa moln här och kan inte riktigt fatta att jag är gravid.Jag har en stark växtvärk idag och orkar inte göra någonting. Jag blir lätt andfådd och trött. Svårt att hålla masken nu när vi bor hos sambons föräldrar. Ska ju helst undvika att lyfta vår son som nu är 16 månader. Snart får man väl höra att man är lat och inte hjälper till så mycket. Har sagt till sambon att han får berätta att vi ska ha ett barn till när han känner sig redo att berätta det. Men jag är rädd att säga för mycket till för många innan jag nått vecka 12 då missfallsrisken är över. Känner mig lite sorgsen över att min lilla bebis växt upp så snabbt (vår son) som redan ska bli storebror. Det ligger någon annan i livmodern som en gång var hans plats. Svårt att förklara hur jag menar. Har väl lite dåligt samvete att jag inte riktigt har hängt med. Att någon annan ska ta uppmärskamheten om ca 9 månader. Kommer han bli ledsen? Kommer han bli sårad? usch. Antar att vi får se det då. Får inte glömma bort min son. Är så rädd att jag ska göra det. Att den nya lilla krabaten ska ta hans tid från mig.

Nu har jag tänkt starta upp en helt ny blogg där jag tänker skriva om mitt liv som mamma, känslor,tankar jag har med mera. Har en annan blogg också men där kan jag inte vräka ur mig vad som helst än. Och jag vill kunna skriva vad jag tänker och känner och samtidigt få kommentarer från folk och även prata med andra mammor.

Nu idag så har vi fått reda på att jag är gravid i vecka 5 vilket glädje oss. Ska ringa till MVC på måndag och boka tid för kontroll. Måste ju veta att allt är okej.

Nu ska jag ta och lägga ned för idag. Känner mig bara irriterad av allt och alla här runt om mig.

Vi hörs.